Den här kvällen är värd att skrivas om

Vet ni varför? Jo, för att jag tror att jag och Fille har slagit personbästa i bäst känsla på dressyrträningen.
Alltsååååå. Var ska jag börja? Till exempel sa inte Åsa till mig att ha lugna armar EN ENDA GÅNG (ok kanske någon enstaka liten viskning men ni fattar grejen). Bara "snabba fingrar". Och det ska ni veta, det är en bedrift i sig! 2,5 år tog det att vänja mig av med den ovanan. 2,5 år. Tack Toppen. Verkligen.

;)

Att han sedan orkar BÄRA sig själv i galoppen i flera flera flera varv samt dessutom öka och minska på farten I DET!!?? Ja, ni kan kanske förstå min lycka.

Världens bästa kille alltså! Idag var han dyr. Får se om han är lika dyr på lördag när det vankas hoppning med vattenmatta... <39


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0