Livets liv
Jobbet rullar på fint, ingen stress här inte. Jag gör så gott jag kan och det räcker faktiskt ganska långt! Börjar verkligen komma in i att vara skolsköterska - äntligen! Sommarlovet hägrar redan nu, trots att jag ska jobba ganska mycket men med annat. Jag gillar ju egentligen variation sålänge det inte går överstyr.
Red ut igår på Fille, då hade jag inte suttit på honom sen förra lördagen (!). Bestämde mig i sista stund att rida ut Hemmestarundan, och testa hur han är. Han var pigg, tittig med inte sådär jobbig som han kan vara så att han kastar sig över hela vägen å ner i diken om han blir "rädd" för ngt. Så fick faktiskt till en hel del galopp! Kändes kul och genom skogen på slutet av rundan så hoppade vi över lite diken och små stockar. Han hade så härlig bjudning. Glad häst och glad ryttare!
Nu är jag hästfri både ikväll och imorgonkväll så ska väl passa på att pyssla hemma i lägenheten.
Tja, Life is Good helt enkelt!
Red ut igår på Fille, då hade jag inte suttit på honom sen förra lördagen (!). Bestämde mig i sista stund att rida ut Hemmestarundan, och testa hur han är. Han var pigg, tittig med inte sådär jobbig som han kan vara så att han kastar sig över hela vägen å ner i diken om han blir "rädd" för ngt. Så fick faktiskt till en hel del galopp! Kändes kul och genom skogen på slutet av rundan så hoppade vi över lite diken och små stockar. Han hade så härlig bjudning. Glad häst och glad ryttare!
Nu är jag hästfri både ikväll och imorgonkväll så ska väl passa på att pyssla hemma i lägenheten.
Tja, Life is Good helt enkelt!
Me-time
Min enda lediga kväll i veckan utom söndagar brukar bli tisdagar eller torsdagar. De är heliga för mig. Att inte behöva åka överhuvudtaget någonstans efter jobbet är en så otroligt skön känsla.
Har börjat med Linas matkasse så jag pysslade med att laga en rätt ikväll. Det gick helt ok trots att jag varken hade vitlökspress eller stavmixer. Det är ju ändå mat och hundra gånger godare och nyttigare än det jag brukar laga. Vilket brukar vara lite stekt kyckling och bea med broccoli. Känner mig faktiskt piggare sen jag började med kassen för två veckor sen.
Att inte komma hem dödstrött och less på allt och däcka i soffan som jag brukar annars, är en välkommen förändring!
Att inte heller känna oro i kroppen för att man är enSam hemma är även det ett stort framsteg. Det har nog självklart en hel del att göra med att det är så länge ljust, men tror även att jag börjar landa i min nya tillvaro, Äntligen!
Sista dagen på arbetsveckan är imorgon och sen är helgen här igen. Det är underbart att vara ledig på helgerna, synd bara att de går så fort.
Imorgon ska jag rida, har faktiskt inte suttit på fille sen i lördags! Längtar :)
Missförstå mig rätt....
Det förra inlägget var ganska spretigt. Men så är det ju i min hjärna - spretigt! Ni känner väl igen er i det ni också?
Nej, jag ska INTE sälja Fille. Återigen. Men dessa svackor får ju en att löpa amok i tankarna. Tack för era fina kommentarer! <3
Jag bestämde mig igårkväll för att tävla med honom i maj och månaden ut och sedan ta det lite lugnt resten av sommaren. Han och jag behöver nog landa lite efter alla våra framsteg. Det ska bli så skönt med sommar... Längtar verkligen oerhört mycket!
Idag fyller min underbara vän Lovisa 29 år. Så gammal men ändå så ung! Jag och Julia ska på middag i hennes nyrenoverade lya i Ektorp, ska bli så kul att se nya köket också. Jag ska köra bil dit. Så no vino för mig ikväll... =/ Det är ju så gott!
Nej, jag ska INTE sälja Fille. Återigen. Men dessa svackor får ju en att löpa amok i tankarna. Tack för era fina kommentarer! <3
Jag bestämde mig igårkväll för att tävla med honom i maj och månaden ut och sedan ta det lite lugnt resten av sommaren. Han och jag behöver nog landa lite efter alla våra framsteg. Det ska bli så skönt med sommar... Längtar verkligen oerhört mycket!
Idag fyller min underbara vän Lovisa 29 år. Så gammal men ändå så ung! Jag och Julia ska på middag i hennes nyrenoverade lya i Ektorp, ska bli så kul att se nya köket också. Jag ska köra bil dit. Så no vino för mig ikväll... =/ Det är ju så gott!
Det här med att sälja och köpa hästar
Nej, jag ska inte sälja Fille.
Men tanken har slagit mig, självklart.
När jag bodde och jobbade på Irland med hästar så fick jag snabbt lära mig att det kommer alltid nya hästar. Jag kärade ner mig i många och blev jättesur när det kom köpare för att titta och provrida dem. Och jätteledsen när de sedan såldes. Men det kom alltid en ny häst att älska.
Samtidigt tänker jag på uttrycket "man vet vad man har men vad vet inte vad man får" och det är ju också sant. Man vet vad man har för problem med den häst man har (och sig själv såklart) och vet (förhoppningsvis) hur man tar itu med det. Människan är i grunden ganska lat och söker konstant nya vägar att göra det lättare för sig själv, till exempel, för att snabbare komma upp i klasserna kan man köpa sig en bättre häst. Men väldigt få har råd med det i denna sport och man kanske blir "fast" med det man har. "Det är ingen idé att sälja, jag får ingenting för hen ändå". Dessutom kanske nästa häst har dolda fel som man inte ser på en veterinärbesiktning som visar sig senare. Och det är ju surt. Man tappar kanske motivationen och säljer hästen för en spottstyver för att kämparglöden har slocknat helt.
Och det är så synd. Jag erkänner att motivationen inte är på topp jämt. Jag sitter lite där nu med Fille. Vi har precis börjat hoppa 90-cm banor och vi är båda noviser. Vi kämpar på men tvivlet gnager. "Hur långt ska vi komma". "Vi borde hoppa 110cm egentligen", "hur ska det gå på fälttävlanskursen, han är ju rädd för allt", och runt och runt. Man klankar ner på sig själv för att man inte är tillräckligt duktig, och det kostar skjortan att låta någon annan skola sin häst, samtidigt som att det är ju JAG som ska rida in honom helt själv. Så envis.
Ja, vi är envisa vi hästfolk. Jag är envis. Jag tänker inte ge upp än. Men tanken finns, är gräset grönare på andra sidan?
Men tanken har slagit mig, självklart.
När jag bodde och jobbade på Irland med hästar så fick jag snabbt lära mig att det kommer alltid nya hästar. Jag kärade ner mig i många och blev jättesur när det kom köpare för att titta och provrida dem. Och jätteledsen när de sedan såldes. Men det kom alltid en ny häst att älska.
Samtidigt tänker jag på uttrycket "man vet vad man har men vad vet inte vad man får" och det är ju också sant. Man vet vad man har för problem med den häst man har (och sig själv såklart) och vet (förhoppningsvis) hur man tar itu med det. Människan är i grunden ganska lat och söker konstant nya vägar att göra det lättare för sig själv, till exempel, för att snabbare komma upp i klasserna kan man köpa sig en bättre häst. Men väldigt få har råd med det i denna sport och man kanske blir "fast" med det man har. "Det är ingen idé att sälja, jag får ingenting för hen ändå". Dessutom kanske nästa häst har dolda fel som man inte ser på en veterinärbesiktning som visar sig senare. Och det är ju surt. Man tappar kanske motivationen och säljer hästen för en spottstyver för att kämparglöden har slocknat helt.
Och det är så synd. Jag erkänner att motivationen inte är på topp jämt. Jag sitter lite där nu med Fille. Vi har precis börjat hoppa 90-cm banor och vi är båda noviser. Vi kämpar på men tvivlet gnager. "Hur långt ska vi komma". "Vi borde hoppa 110cm egentligen", "hur ska det gå på fälttävlanskursen, han är ju rädd för allt", och runt och runt. Man klankar ner på sig själv för att man inte är tillräckligt duktig, och det kostar skjortan att låta någon annan skola sin häst, samtidigt som att det är ju JAG som ska rida in honom helt själv. Så envis.
Ja, vi är envisa vi hästfolk. Jag är envis. Jag tänker inte ge upp än. Men tanken finns, är gräset grönare på andra sidan?
Svacka
Nu låter det som att jag verkligen bara är deppig, men det är jag inte. Inte idag iallafall ;)
Nä, nu har jag bara såna tvivel på vart jag och Fille kommer komma. Jag är osäker på honom och han är osäker på mig. Det är ingen superbra kombo... Jag skulle behöva rida och hoppa en rutinerad häst och han skulle behöva ridas och hoppas av en rutinerad ryttare.
Sen är det ju snart Runstenskurs. I fälttävlan. Jag bävar! Det är inte likt mig! Målar upp scenarier där han stannar, vägrar gå fram, dummar sig, hoppar jämnfota över hindren... Gud vet vad som försiggår i hans hjärna. Jag sänder ju inte direkt någon positiv energi till min stackars lilla femåring. Jag är inte rädd egentligen, men tycker det är obehagligt när han drar till med sina konster från det blå. Jag har ju inte ramlat av ännu. Hittills. Peppar peppar...
Nä, lite mental vägledning hade varit på sin plats just nu. Både för mig och för Filleplutt.
Nä, nu har jag bara såna tvivel på vart jag och Fille kommer komma. Jag är osäker på honom och han är osäker på mig. Det är ingen superbra kombo... Jag skulle behöva rida och hoppa en rutinerad häst och han skulle behöva ridas och hoppas av en rutinerad ryttare.
Sen är det ju snart Runstenskurs. I fälttävlan. Jag bävar! Det är inte likt mig! Målar upp scenarier där han stannar, vägrar gå fram, dummar sig, hoppar jämnfota över hindren... Gud vet vad som försiggår i hans hjärna. Jag sänder ju inte direkt någon positiv energi till min stackars lilla femåring. Jag är inte rädd egentligen, men tycker det är obehagligt när han drar till med sina konster från det blå. Jag har ju inte ramlat av ännu. Hittills. Peppar peppar...
Nä, lite mental vägledning hade varit på sin plats just nu. Både för mig och för Filleplutt.
