Tiggypop

Nu låter det som att jag verkligen bara är deppig, men det är jag inte. Inte idag iallafall ;)

Nä, nu har jag bara såna tvivel på vart jag och Fille kommer komma. Jag är osäker på honom och han är osäker på mig. Det är ingen superbra kombo... Jag skulle behöva rida och hoppa en rutinerad häst och han skulle behöva ridas och hoppas av en rutinerad ryttare.

Sen är det ju snart Runstenskurs. I fälttävlan. Jag bävar! Det är inte likt mig! Målar upp scenarier där han stannar, vägrar gå fram, dummar sig, hoppar jämnfota över hindren... Gud vet vad som försiggår i hans hjärna. Jag sänder ju inte direkt någon positiv energi till min stackars lilla femåring. Jag är inte rädd egentligen, men tycker det är obehagligt när han drar till med sina konster från det blå. Jag har ju inte ramlat av ännu. Hittills. Peppar peppar...

Nä, lite mental vägledning hade varit på sin plats just nu. Både för mig och för Filleplutt.