Tiggypop

Konstaterar det nu när jag sitter på jobbet. Inga elever på skolan betyder chill för mig :P Ja, jag skickade upp Fille på terrängkollo den 1 juni, till en tjej som har hans halvbror och har mycket mer erfarenhet inom fälttävlan än vad jag har... Blev så trött på Fille när han skulle hålla på balla ur vid dikena, för blåa hinder, tja, you name it. Då kände jag att jag måste göra något drastiskt för jag tappar tålamodet och han känner min frustration så att det blir en ond spiral. Det var en chansning som bara visade sig bli succé! Yohanna ska nu alltså starta FIlle i hans första debutant i Nynäshamn på lördag! Hon rider honom jättefint och är tålmodig och lugn - precis vad han behöver! Jag får stå på marken och se att det faktiskt GÅR! Känns superkul alltså! Inga förväntningar alls, jag ser det som en rolig grej och jag och Fille får lite skjuts på vägen. Ibland är det det enda som behövs för att hålla motivationen uppe. Jag vet att det kommer en lång, seg, kall och mörk vinter, då vill man veta att det KOMMER ATT GÅ någon dag, det man drömmer om.