Tiggypop

Hade hopplektion idag. Trailade och lastade helt själv med allt vad det innebär. Fille gick rakt in. Helt otroligt vad duktig han är!

Hade en fråga till tränaren ang. senaste hoppträningens frågor och svar, hade funderat en del och även pratat med Ulrika som jag står hos. Hennes förra häst var också 50% fullblod. Jag berättade om det där med exteriören bland annat och att försöka hoppa av lite längre ifrån hindret för att undvika att hästen kryper närmare hindret och hon sa också att utdragna markbommar nog vore en bra grej att göra när man tränar hemma. Hon sa även en mycket bra sak, att man får lyssna på tränarna men ta till sig det som passar en själv och sin häst och sen göra sin egen variant av det - alla sätt är bra utom de dåliga!
Hursomhelst, tränaren idag höll med och förklarade att man måste hjälpa dem få till en bra språngkurva, och jag sa att jag verkligen var lite förvirrad då alla uttrycker sig så olika - vilket lämnar så mycket utrymme för tolkning - vilket gör att jag inte riktigt alltid fattar direkt vad det handlar om. Jag vill ju bara göra rätt! Och det är så självklart för tränarna det man som amatör kanske frågar om så svaren kan bli lite korthuggna. Där är jag nog lite trög när det gäller att fatta vad det handlar om... Behöver fråga samma sak många gånger om och fundera själv ett tag. Och göra fel hundra gånger... ;)

 

MEN, det jag vill komma till är att jag ÄNTLIGEN känner att jag och Fille börjar hitta varandra i hoppningen!
Mycket tack vare bara de senaste två veckornas övningar i dressyren, att kunna reglera tempot i trav och galopp. Att han ska gå fram direkt för skänkeln med sug i handen och även kunna komma tillbaka direkt men hålla samma tempo.
Vi red på utebanan i blåsten och jag var beredd på att han skulle vara spänd och dampig, men det blev bara ett enda damp-ryck efter en serie ;) Tror kanske att han börjar bli lite mogen?!?!
Värmde upp med just det här vi övat på - att han ska kännas som ett gummiband och redan där kände jag att han fattade grejen och blev väldigt lyhörd för mina hjälper istället för att spänna sig för blåsten och barnvagnar med gråtade ungar i.
Just för att vi NU kommit på denna enkla (?) sak med "gummibandstänket" så kom detta med att kunna taxera bättre inför hindrena som ett brev på posten! Jäklar vilken skillnad!! Nu kunde jag, själv, bestämma på ett bättre sätt var jag vill att avsprångspunkten ska vara! Det är en sån sjuk lättnad att få denna polett nertrillad och nu fattar jag hur jag ska tänka i hoppningen. Som förra tränaren sa - hästen vet inte alls vad den ska göra, det är ryttaren som måste visa. Sätter man den för nära hindret - ja då kommer man för nära hindret!

 
Fille fick till flera fina språng och jag kände bara att nu, nu är vi på rätt väg! Han tycktes vara rätt nöjd han också. Jag är så tacksam över honom, att han ändå ställer upp gång efter gång, efter misstag efter misstag från min sida.
Vi lär oss tillsammans, det går kanske långsammare än för andra men det är så härligt att jag får göra det tillsammans med honom, min egna lilla skithäst!

Det har varit en lärorik process - att steg för steg introducera honom till hoppningen (tror vi bara har hållt på tränat seriöst sedan oktober? 7 månader bara!) och självklart har hans styrka och hans lynne spelat stor roll. Det är till exempel först nu som han orkar samla sig på ett bra sätt i galoppen, och först nu som han kändes ridbar hela lektionen. Allt har liksom sin tid. 

Idag var han en absolut Superstar <3