Dagdrömmar

Det är hyfsat lugnt här på skolan dessa tider innan sommarlov. Iallafall för mig som skolsköterska, lärarna har det lite värre.

Jag dagdrömmer mig just nu bort till en annan vardag. En vardag som jag haft, och verkligen saknar! Nämligen vardagen jag hade på Irland. Att få rida 5-8 hästar varje dag, i ur och skur.
Den enda skillnaden är att jag vill göra det på ett ordentligt sätt den här gången. Vill skaffa mig en redig hästutbildning för att kunna visa för mig själv och andra vad jag faktiskt kan! Tanken har funnits många år, ända sen Irlandstiden. Men en "riktig" utbildning har fått komma i första hand och nu har jag gjort det. Konstigt hur jag sa att jag aldrig tänker sätta mig i skolbänken igen, och plötsligt tittar jag på Flyinges unghästutbildning på nätet... Man glömmer fort! Men detta är ju verkligen något jag BRINNER för och jag skulle nog bara njuta av varje sekund om jag kom in. Tanken är att söka till nästa höst, då hinner jag öva mig lite mera =)
Kan ta tjänstledigt från jobbet ett år och skylla på 30-årskris. Vattentätt!
Det är det alternativet eller dra till Tyskland och jobba i 6 månader. Då skulle jag kunna slipa på min tyska samtidigt. Så jag ska spåna och dagdrömma lite till. Det som är bra med att bara åka till Flyinge är att jag kan enkelt ta med mig Fille då. Lite bökigare att dra med honom till Tyskland, men inte omöjligt.

Nåja, det är långt kvar till beslut behöver tas =)

Det går framåt!

Hade hopplektion idag. Trailade och lastade helt själv med allt vad det innebär. Fille gick rakt in. Helt otroligt vad duktig han är!

Hade en fråga till tränaren ang. senaste hoppträningens frågor och svar, hade funderat en del och även pratat med Ulrika som jag står hos. Hennes förra häst var också 50% fullblod. Jag berättade om det där med exteriören bland annat och att försöka hoppa av lite längre ifrån hindret för att undvika att hästen kryper närmare hindret och hon sa också att utdragna markbommar nog vore en bra grej att göra när man tränar hemma. Hon sa även en mycket bra sak, att man får lyssna på tränarna men ta till sig det som passar en själv och sin häst och sen göra sin egen variant av det - alla sätt är bra utom de dåliga!
Hursomhelst, tränaren idag höll med och förklarade att man måste hjälpa dem få till en bra språngkurva, och jag sa att jag verkligen var lite förvirrad då alla uttrycker sig så olika - vilket lämnar så mycket utrymme för tolkning - vilket gör att jag inte riktigt alltid fattar direkt vad det handlar om. Jag vill ju bara göra rätt! Och det är så självklart för tränarna det man som amatör kanske frågar om så svaren kan bli lite korthuggna. Där är jag nog lite trög när det gäller att fatta vad det handlar om... Behöver fråga samma sak många gånger om och fundera själv ett tag. Och göra fel hundra gånger... ;)
 
MEN, det jag vill komma till är att jag ÄNTLIGEN känner att jag och Fille börjar hitta varandra i hoppningen!
Mycket tack vare bara de senaste två veckornas övningar i dressyren, att kunna reglera tempot i trav och galopp. Att han ska gå fram direkt för skänkeln med sug i handen och även kunna komma tillbaka direkt men hålla samma tempo.
Vi red på utebanan i blåsten och jag var beredd på att han skulle vara spänd och dampig, men det blev bara ett enda damp-ryck efter en serie ;) Tror kanske att han börjar bli lite mogen?!?!
Värmde upp med just det här vi övat på - att han ska kännas som ett gummiband och redan där kände jag att han fattade grejen och blev väldigt lyhörd för mina hjälper istället för att spänna sig för blåsten och barnvagnar med gråtade ungar i.
Just för att vi NU kommit på denna enkla (?) sak med "gummibandstänket" så kom detta med att kunna taxera bättre inför hindrena som ett brev på posten! Jäklar vilken skillnad!! Nu kunde jag, själv, bestämma på ett bättre sätt var jag vill att avsprångspunkten ska vara! Det är en sån sjuk lättnad att få denna polett nertrillad och nu fattar jag hur jag ska tänka i hoppningen. Som förra tränaren sa - hästen vet inte alls vad den ska göra, det är ryttaren som måste visa. Sätter man den för nära hindret - ja då kommer man för nära hindret!
 
Fille fick till flera fina språng och jag kände bara att nu, nu är vi på rätt väg! Han tycktes vara rätt nöjd han också. Jag är så tacksam över honom, att han ändå ställer upp gång efter gång, efter misstag efter misstag från min sida.
Vi lär oss tillsammans, det går kanske långsammare än för andra men det är så härligt att jag får göra det tillsammans med honom, min egna lilla skithäst!
Det har varit en lärorik process - att steg för steg introducera honom till hoppningen (tror vi bara har hållt på tränat seriöst sedan oktober? 7 månader bara!) och självklart har hans styrka och hans lynne spelat stor roll. Det är till exempel först nu som han orkar samla sig på ett bra sätt i galoppen, och först nu som han kändes ridbar hela lektionen. Allt har liksom sin tid. 

Idag var han en absolut Superstar <3

Hoppträning på Fågelbro igår!

Catja, min fantastiskt modiga medryttare, hoppade upp och red för Pontus W igår kväll på Fågelbro. Solen höll på gå ner och trädtopparna lös i en guldig nyans. Det var säkert 17 grader ute. Underbart!
Fille skötte sig exemplariskt, inga bockar och jag knäppte några snygga bilder på ekipaget under uppvärmningen i solnedgången.
När det skulle börja hoppas fick Catja väldigt konkreta råd av Pontus, han är ju ändå en erfaren unghästtränare och efter några misstag och tankeställare flöt det på riktigt bra! Kul för Catja att knäcka koden för hur Fille ska ridas i hoppningen, jag är ju så jäkla dålig på att förklara själv...
De hoppade till och med en oxer med bakbommen på 110 cm utan problem på slutet! Härligt!

Vi hade några frågor till Pontus efter träningen gällande Fille. Den mest angelägna frågan var: Varför kniper han så med bakbenen?

Och tja, Han är ju hälften fullblod och hans exteriör påminner väldigt mycket om ett rent fullblods, med främst branta bogar och raka bakben. MInns inte riktigt vad mer han sa om det...

Och kan han förbättra sin teknik? Eftersom fullblod, enligt Pontus, ofta är ganska fega och då gärna vill krypa nära hindret, så gör det att de inte hinner få upp frambenen som leder till fallna bommar eller fula kråksprång. Så, det man vill göra är att få dem att ta av lite längre ifrån hindret så att de slipper obehaget av vad att komma för nära ett hinder innebär.

Ok. Det är ju visserligen inget som jag inte visste om. Men skönt på något sätt att få höra det sägas. rakt och ärligt.

Andra tränare har sagt att fullblod ofta förbättrar sin teknik med tid och träning. Och Fille har ju Faktiskt blivit Klass 1 hopphäst så helt kass är han ju inte. Och han har ju dessutom blivit bättre under våren!

Nå, vi jobbar på. Fille är just nu i en riktigt fin period, inte lika stökig som han varit och den samlade galoppen börjar ta sig.

Som min kloka vän skrev på facebook häromdagen - "Jag är inte bäst, jag är inte snyggast på hästryggen, jag har inte de dyraste sakerna, men jag älskar hästar och älskar att flyga fram och ha vinden i håret och höra hovarna klappra - de är livskvalité!".

Fille är min livskvalité, allt han kan har jag lärt honom. Det tänker jag iallafall va stolt över!

<3



RSS 2.0