I väntan på att maten ska processas...
Så kan jag ju skriva lite här.
Nu har jag slutat rida Toppen. Det var bäst så, även fast mitt hjärta blöder lite varje gång jag tänker på det. Fast jag ser det mer som ett uppehåll, för vem vet vad som händer i framtiden! Nu kan jag iaf folkusera helhjärtat på lillfille!
Blir att åka ut dit såfort det blir maj. Längtar!
Helgen gick i firandets tecken, två födelsedagsbarn. På fredagen firades min bästa vän Lovisa som blev 25, kvällen inleddes med mys och sminkning hos henne. Sedan åkte vi till restaurang J där vi åt en fin middag. Vi avslutade på Berns och riktigt mycket dans!
Lördagen spenderades på Djurö, där vi samlades sex stycken tappra soldater och fullkomligt öste vit färg i hela undervåningen i 8 timmar. Fint blev det!
Kvällen spenderades sedan i stan på Musslan vid Odenplan där vi firade Leos vän som också hade fyllt år. Riktigt mysig och trevlig kväll som alltid med det där gänget!
Söndagen blev lat för min del då jag läg i sängen och kollade när RGB blev 6a å världscupfinalen. Gött!
Ny vecka, och det blir mycket jobb på Hööks, lite skola och umgås med vänner. :D
När motivationen tryter
Allt är så bra just nu i min vardag. Skolan är soft, jag trivs på jobbet, jag är ute och har kul med mina vänner, jag är frisk, jag är så kär i min pojkvän.
Men det är inte så kul att åka ut till stallet längre.
Det tar emot att kolla upp nästa buss. Det är så långt till stallet. Det är kallt. Jag vet inte hur jag ska rida. Jag longerar nog bara.
Ska man tänka så när man ska göra något man älskar? För missförstå mig rätt, jag älskar fortfarande hästen jag rider. Men ridningen leder ingenvart. Och då försvinner lusten.
Jag har erbjudande om att ta henne på foder på heltid. Visst, gärna, men vem betalar?! Det regnar ju inte direkt pengar på mig. Skulle få jobba mer än jag hinner vara i stallet när jag dessutom redan har en häst som jag står och betalar för. Visa mig lite engagemang så kan jag hjälpa till i den mån jag kan ekonomiskt och med hela mitt hjärta. Men inte när ingenting ändras och det är jag som måste ta tag i allt. När det inte ens är min häst!
Nä, det får vara. Tror inte det blir så många ridturer framöver. Det tar emot att tänka så men det är den känslan jag har. Jag kommer ändå inte hinna rida mycket i sommar, kommer nog inte att prioritera att rida i sommar, då jag kommer jobba över 100 procent.
Jag får ta nya tag tills Fillepille växer upp, då jäklar ska det bli träna och tävla av!
