Tiggypop

Min sköthäst som ni alla känner till har jag ju tagit hand om emellan jobb och andra aktiviteter. Bland annat har jag kuskat henne otaliga gånger fram och tillbaka till Täby galopp och Angarn för att träna på häckar. Vårt mål var att starta henne i ett häcklöp. Det var en jätterolig erfarenhet, det är ju världens drag när man susar fram i full galopp och klipper häckarna! Vi övade mycket men tiden räckte inte riktigt till för att få henne i toppkondition tyvärr.
Vi hann trots allt åka till NORGE över 48 timmar för att starta henne i ett maidenlopp. Det var helt sjukt segt att åka dit i 9 timmar utan nästan någon som helst sömn, komma fram på morgonen till Övrevolls galoppbana och så rida en tokstressad Toppen som dessutom inte kändes helt fräsch (men vi antog att det var stelhet). Sen åkte vi iväg några timmar för att sova (det gick inte, var mest någon slags halvdvala jag lyckades försätta mig i några timmar) och sen var den löp kl 19. Under tiden vi va iväg och sov hade Toppen lyckats lugna ner sig och hon skötte sig beundransvärt bra under hela proceduren i ledvolten och sen när jockeyn (Harry Challoner från england, riktigt duktig och sympatisk kille. End 21 år!) skulle sitta upp. Jag var SKITNERVÖS och trodde allvarligt att Toppen skulle dö eller något. Grät när hon passerade startlinjen för hon var så jäkla fin och duktig. Sen grät jag igen när hon passerade mål (sist) för att hon var så trött men kämpade så väl. Min lilla älsklingspruttis! En häst hade gått omkull och vi var bara glada att det inte hände något allvarligt och att det inte var Toppen. Hon hade gjort en helt godkänd runda men konditionen hade inte räckt. Inte så konstigt dock eftersom hon inte hade ätit/druckit ordentligt på vägen dit, plus att hon hade tappat i hull och muskler under veckan jag inte red henne när jag var i finland precis innan loppet =( Jockeyn tyckte att hon hade skött sig bra med tanke på att det var hennes första lopp osv. Hon hade hoppat fint också. Trötta och lättade så packade vi in allt för att åka tillbaka i 9 timmar under natten. Både jag och Renée skulle jobba på morgonen kl 8.... Gissa om vi var slutkörda!?

Efter loppet var det katastrof att rida Toppen. Hon var så stel och mager så hon fick i princip skrittvila i sex veckor. Hon fick behandlas av kiropraktorn två gånger så hon kändes fin i kroppen efter det men det var fortfarande något som inte stämde. Vi tog henne till Täbyhästklinik och där visade det sig att hon hade haft en akut inflammation i båda framhovarnas mjukdelar vid något tillfälle. Inte konstigt att hon hade känts ofräsch. Däremot såg prognosen god ut så vi fortsatte med skrittvila i tre veckor på mjukt underlag och nu är vi igång och travar och galopperar så smått igen! Red lektion igår första gången på över två månader och hon kändes som innan sommaren. Skönt!

 

<3 <3 <3 <3 <3 <3