Tiggypop

Det är fem månader sedan jag bloggade. Jag tror att just efter jag skrivit det förra inlägget åkte jag och min pappa till Les Arcs i Frankrike för att åka skidor med engelsmännen. Jag anade verkligen inte då vilken vändning mitt liv skulle ta! Jag kom hem och var kär. Eller ja, jag kunde nog inte riktigt fatta vad som hade hänt. Var så förbluffad, överväldigad, chockad och vågade knappt tro det. Men ja, jag hade blivit så fint uppvaktad av världens charmigaste, roligaste, mest omtänksamma, snyggaste unga engelsman under hela resan!
Min pappa var med och jag grät en skvätt i hans famn på bussen på vägen till flygfältet. Det var mycket känslor som härjade i min kropp. Jag som skulle vara ensam för resten av mitt liv, satsa på hästarna...

Så Tom kom och hälsade på mig i Stockholm en dryg månad senare, och sedan dess har det varit vi! Snabba beslut, lite "KBK"-känsla över det hela. Men jag tror att i vår ålder behöver vi inte vela så mycket. Vi vet vad vi vill ha, och det känns bra, så why not!?

Vi har hunnit ses minst en gång i månaden, och har till och med hunnit vara på Irland tillsammans. I sommar ska vi till Frankrike igen, och sedan på ett bröllop i Oslo. Tom letar jobb just nu, men förhoppningsvis får han ett snart. Så kan jag flytta dit... Älskar verkligen England! Fille ska med såklart.

Joråsåatte... Life is good!