Hela hösten gick åt till rehab.
Tittade tillbaka på Instagram och fann hoppbilder från den 1 oktober, när Fille och jag svävade över en bred rosavit oxer på 110 cm på hemmaridbanan. Filles öron spikrakt framåt och man anar min euforiska spändhet i språnget. Personligt höjdrekord för oss!
Detta är över 2 månader sedan. Dagen efter vrickade Fille upp vänster fram igen efter lite bus i hagen. Bokade en akuttid på Brunmåla, de hade tid dagen efter. Perfekt! Förutom att vädret hade bestämt sig att visa sin allra sämsta sida.. Redan kl 10 på morgonen hade det falli 25 cm snö på hela Värmdö! Jag som hade tagit tjänstledigt. Inte fan tänkte jag ställa in veterinärbesöket för lite snö! Så iväg åkte jag med Fille i bak. Jag har nog aldrig varit så rädd. 222an var sämst plogade motorvägen i HELA Stockholm! Isvågor på vägen gjorde att vi max kunde köra i 60 km/h... Undrar vad Fille tänkte där bak när hela ekipaget bara skakade. Men fram kom vi, efter att ha åkt över Centralbron som var som en enda moddig snösörja, stått i kö med tusentals andra bilar på Klarastrandsleden och åkt fel i norra länken. Fille var lugn som en filbunke när jag öppnade skötardörren och tittade glatt ut. Tack gode gud att han är så jäkla snäll att köra runt med!!!! Veterinären konstaterade enbart en liten ömhet på hårt underlag i vänster varv. Ordinationen blev en 10-dagars metacamkur och skritt i 4 veckor. Lika bra att ge honom en ordentlig aktiv vila efter denna tuffa sommar. Samt för att en gång för alla få bort det som spökar i vänster fram. Sagt och gjort!
Igår kom sadelprovaren ut, äntligen skulle jag få min älskade CROWN-sadel omstoppad och fixad så att den återigen passar Filles rygg. Den som satt som en smäck i somras. Tänk vad fort det kan gå.
Vi hade äntligen fått börja trava för några dagar sedan, höll på dö av tristess. Den lyckan vart iallafall kortvarig. Han var nyskodd med 4-brodd och snösulor runt om, men nu var han dessutom varm i höger fram...Jippi. Hur lyckas han? Jag hoppas verkligen att det är en reaktion från skoningen..? Svårt att säga.
Hur skulle det gå med sadelprovningen nu undrade jag dock. Jag behövde inte undra så länge, det tog max fem minuter sen hade Kristin konstaterat att Fille dessutom var för sned i ryggen för att ens tänka på att prova ut en dressyrsadel. Det får vi ta framöver, nu är det fokus på att få tillbaka höger bogblad 5 cm, sa hon.
Så nu är jag sadellös tills jag får hem den, omstoppad och fin. Får hoppas höger framben gett med sig tills dess. Det blir nog bra till slut...
Detta är över 2 månader sedan. Dagen efter vrickade Fille upp vänster fram igen efter lite bus i hagen. Bokade en akuttid på Brunmåla, de hade tid dagen efter. Perfekt! Förutom att vädret hade bestämt sig att visa sin allra sämsta sida.. Redan kl 10 på morgonen hade det falli 25 cm snö på hela Värmdö! Jag som hade tagit tjänstledigt. Inte fan tänkte jag ställa in veterinärbesöket för lite snö! Så iväg åkte jag med Fille i bak. Jag har nog aldrig varit så rädd. 222an var sämst plogade motorvägen i HELA Stockholm! Isvågor på vägen gjorde att vi max kunde köra i 60 km/h... Undrar vad Fille tänkte där bak när hela ekipaget bara skakade. Men fram kom vi, efter att ha åkt över Centralbron som var som en enda moddig snösörja, stått i kö med tusentals andra bilar på Klarastrandsleden och åkt fel i norra länken. Fille var lugn som en filbunke när jag öppnade skötardörren och tittade glatt ut. Tack gode gud att han är så jäkla snäll att köra runt med!!!! Veterinären konstaterade enbart en liten ömhet på hårt underlag i vänster varv. Ordinationen blev en 10-dagars metacamkur och skritt i 4 veckor. Lika bra att ge honom en ordentlig aktiv vila efter denna tuffa sommar. Samt för att en gång för alla få bort det som spökar i vänster fram. Sagt och gjort!
Igår kom sadelprovaren ut, äntligen skulle jag få min älskade CROWN-sadel omstoppad och fixad så att den återigen passar Filles rygg. Den som satt som en smäck i somras. Tänk vad fort det kan gå.
Vi hade äntligen fått börja trava för några dagar sedan, höll på dö av tristess. Den lyckan vart iallafall kortvarig. Han var nyskodd med 4-brodd och snösulor runt om, men nu var han dessutom varm i höger fram...Jippi. Hur lyckas han? Jag hoppas verkligen att det är en reaktion från skoningen..? Svårt att säga.
Hur skulle det gå med sadelprovningen nu undrade jag dock. Jag behövde inte undra så länge, det tog max fem minuter sen hade Kristin konstaterat att Fille dessutom var för sned i ryggen för att ens tänka på att prova ut en dressyrsadel. Det får vi ta framöver, nu är det fokus på att få tillbaka höger bogblad 5 cm, sa hon.
Så nu är jag sadellös tills jag får hem den, omstoppad och fin. Får hoppas höger framben gett med sig tills dess. Det blir nog bra till slut...
