Vuxenlivet i mitt fall
Att vara vuxen är ju en slags frihet under ansvar. Att sköta sitt jobb (i mitt fall mina tre jobb) en häst, socialt liv och hälsa på mamma/pappa/syskon/morföräldrar tar SÅ mycket tid! Och tid blir en bristvara när man är vuxen. Lägg till sköta hemmet, matlagning, mathandling... Inte undra på att orken tryter. I mitt fall gör den verkligen det, jag äter 125 mg Levaxin per dag för att fungera normalt och är inte alls lika stresstålig som jag var förr. Jag kan inte sätta fingret på när allting började dala. Jag vet att jag var väldigt trött av mig redan när jag pluggade till sjuksköterska. Sen kom ju kraschen när det tog slut med mitt ex för 4,5 år sedan. Jag levde loppan på all min fritid för att dämpa ångesten samtidigt som jag jobbade/pluggade/tog hand om min häst. När jag för ett år sedan på sommaren hade såna sömnstörningar att jag inte kunde sova och bröt ihop för minsta lilla motgång för jag var så trött, lägg till att om jag hade mer än 2 saker jag behövde genomföra per dag så fick jag total ångest för att jag inte visste hur jag skulle orka med.. När jag tog mig till vårdcentralen och de konstaterade hypothyreos var lättnaden enorm! Det var så skönt att veta att det faktiskt var något fysiskt fel på mig, som var lätt att behandla! Jag fick även träffa en terapeut några gånger för att hantera stressen.
Efter det började allting vända till det bättre och jag kan idag konstatera att jag verkligen mår super! MEN, jag märker att jag inte kan planera in för mycket utan att jag känner den där kramande känslan i magen och tänker hur ska jag orka... Kanske är det åldern? Pushar 30 bast men jag känner mig som en gammal tant ibland. Måste verkligen planera in att träffa vänner och planera för fester, så att jag säkerligen är ledig dagen efter. Tant blir ju bakis på två glas öl numera.
Hursomhelst, tanken slog mig att jag pga detta även tappar kontakten med många av mina vänner från förr (studietiden bl a). Och det är synd. Vill bara att ni ska veta att jag tänker på er!
Sen lever jag så annorlunda liv jämfört med då, med hästen som tar tid och att jag bor ute på Värmdö. Många andra har ju barn och lever sina liv. Anledningarna är många nu när jag tänker efter.
Ska bjuda alla nya och gamla vänner på en hejdundrande fest när jag fyller 30 nästa sommar, för att fira livet och allt vad det innebär med nya och gamla bekantskaper och erfarenheter. Ja, så får det nog bli! Med en helt ledig dag efteråt såklart.
